Att åka ifrån eller bli åkt ifrån sin älskade är så jäkla jobbigt psykiskt för mig, nu blir de 3dje gången jag är ifrån Simon på långt avstånd och de är inte kul alls..
Han kommer nog få riktigt kul och det glädjer mig iaf lite just nu i denna känslosamma gråtstund
(jag vet jag är en mes:)).
Men det blir så mycke mer påfrestande då jag även är 130 mil hemifrån och inte har min familj nära mig, visst jag har vänner här men det är ändå inte alls i näheten av samma sak.
Men jag tror att kärleken blir starkare om man får vara ifrån varandra och sakna ibland, även om det är fruktansvärt jobbigt.

Nä, nu ska jag sluta klaga de finns dom som har de värre. Men var bara tvungen att skriva av mig lite känslor..
Saknar alla där hemma obeskrivligt mycket! Önskar ni kunde vara här..



Jag älskar dig Simon mitt hjärta ♥