16 Oktober 2013, bästa dagen i mitt liv

Här kommer min förlossning i ord och bilder!
 
Tisdagen den 15 oktober, 3 dagar över tiden började jag känna svag "mensvärk" tidigt på morgonen.
Ett leende satte sig på mina läppar och jag sa åt Simon att jag har lite känningar nu. Han blev helt till sig av glädje och frågade ivrigt om det är på gång nu.
Eftersom jag inte kännt av nått tecken innan så tänkte jag att nu måste det ju vara på G men hade ändå i tanken att det kunde ju avta och bara vara något tillfälligt så jag tänkte inte mer på det och gjorde mig frukost och åkte sedan till Sandra. Där kom det ett par värkar och Sandra frågade om det var på gång, visste ju inte riktigt hur det ska kännas men förklarade att det gjorde ont i ryggslutet samt kändes som mensvärk, så då fick jag svaret att det är på gång. ;) Laddade ned en klock app och klockade varje värk. Dom var nu väldigt oregelbundna men gjorde ont om man jämför med det lilla jag kände på morgonen.
 
Åkte hem vid middagstid, klockan var väl vid 5. Fortfarande oregelbundna värkar men mer ont.
Mamma kom förbi med mat så vi åt och under tiden hade jag mer täta värkar. Gick i duschen och led mig igenom ett par hemska ena. Låg nog där i badkaret i nästan en timme.
Jag, Sandra o Martina skulle ha tjejkväll hos Sandra den kvällen, efter att jag kom ut ur duschen satt jag och funderade på om jag skulle klara att åka dit. Hade väldigt ont. Men envis som jag är åkte jag dit, klockan var efter 7 nu. Väl där kom värkarna allt mer tätt och gjorde så ont att jag fick andas tungt för att ta mig igenom dom.
Fick råd av mina systrar att ringa in till förlossningen vid halv 9. Blev sjukt taskigt bemött på förlossningen i Sunderbyn där  barnmorskan frågade om Vattnet gått, om slemproppen gått, om jag blödit samt om jag hade 3 värkar under 10 minuter. Hade inget utav det, men kraftiga värkar som jag fick flåsa mig igenom. Fick som svar att dem saker hon tagit upp är dom tecken att det är på gång där dom råder att man kommer in. Fick alltså rådet att stanna hemma och ta 2 Alvedon med 3 timmars mellanrum. Hon skrattade även när jag sa att det var en bit att åka, hur långt frågade hon då? Från Kalix.. Då skrattade hon och sa att ja.. Vi brukar säga att dom från övertorne har långt att åka. Men för mig är det långt som haft gångavstånd till förlossningen i Västervik. Hon sa då att de var bara och komma in om jag kände för det men att det kan nog bli att få åka hem. Hmm.. Kände mig väldigt illa till mods då jag lagt på. Riktigt dum rent ut sagt.
Nåja. Beklagade mig lite åt Sandra & Martina som tyckte det var förjävligt att hon sagt sådär då alla dom saker hon tagit upp inte behöver hända för alla.
Men nu hände det mycket på en halvtimme efter jag pratat med förlossningen, fick så täta värkar att det var nog bara ca 2-3 minuter emellan dom. Ringde Simon och sa att nu är det dags, så han kom och hämtade mig.
Bilresan var nog den längsta och värsta jag varit med om. Hade värkar konstant hela vägen med 2 minuters mellanrum. Dessutom körde Simon fel, 2!!! grr. Haha nu såhär i efterhand kan man skratta åt det men inte då. ;)
 
22:30 Kom vi in på förlossningen där dom kopplade en Ctg kurva samt kollade hur mycket jag var öppen.
5 cm, och livmodertappen var helt utplånad. Ironiskt att jag skulle stanna hemma och ta Alvedon va! Nu var dock inte värkarna lika täta som påvägen dit. Men vi blev alltså inskrivna och jag skulle ha min flicka om ett par timmar..
23:20 Fick jag erbjudande om att bada vilket jag gjorde i ca 40 minuter.. Sen lessnade jag på det så vi gick tillbaka till rummet där jag fick ta lustgas. Var nu öppen ca 7 cm.
 
01:00 Fick jag epidural bedövning, den hjälpte i ca 30 minuter sen for "droppet" ur så den gav inget.
Så jag fick nöja mig med lustgasen som inte gav ett piss, bad Simon testa för att se om den verkligen funkade, och han kände ingenting! Trots att han tog massor. Sa åt barnmorskorna som kom och kollade den som också tyckte det var konstigt.. Nåja, den var bra att ha för att koncentrera sig på annat under värkarna.. Kan även tillägga att denna Eda drog ut på förlossningen och stannade upp öppningsskedet istället för att skynda på.
Lillan bökade massor så dom sa att det var en vild bebis vi väntade oss. ;)
 
02:20 Tyckte barnmorskan att jag skulle få en ny epidural då hon såg hur fruktansvärt ont jag hade. Så läkaren kom och satte en ny men det var då bara onödigt. Den hjälpte ingenting, kände inte ens av den.

02:44 Satte dom värkstimulerande dropp, det var väl inte det trevligaste då värkarna blev så ruskigt täta nu och onda och jag hade dessutom inget hjälpmedel mot smärtan.. Fick helt enkelt gilla läget och härda ut. Var ändå väldigt lugn och jag var ju medveten om att det ska göra ont samt att vi snart hade våran lilla flicka hos oss. Var öppen 8 cm här så de hade inte hänt mkt sen 00:00 då jag var öppen 7cm.
 
03:25 Kollade dom igen hur mycket öppen jag var samt vart hon låg, och nu var jag fullt öppen så nu var det dags!
Fick instruktion hur jag skulle göra då det kom en värk och så var krystningsarbetet igång. Här gick det undan.
Nu fick jag känna en smärta som är så stark att det inte går att föreställa sig. FYFAN så ont det gjorde :)
När det närmade sig slutet fick jag trycka på allt vad jag hade, sen pausa och andas fort för att hon inte skulle komma ut för snabbt. Gick jättebra och klockan 03:56 kom våran lilla tjej på 3425 gram. Fick 2 små bristningar varav en behövdes sy då det blödde så mycket. 2 stygn senare var det klart. Tror nog det var värre då dom höll på där nere efter hon kommit ut än under tiden jag krystade. Inte skönt i alla fall.
Var väldigt omtumlande och när dom la upp lillan på bröstet rann tårarna. Mitt största ögonblick i livet inträffade just. Mitt lilla fnassel som bökat runt i magen låg nu framför mina ögon! Det är så overkligt. Mitt älskade lilla barn som vi skapat! Jag bara ler när jag tänker på det ögonblicket. <3
Tänker ofta på förlossningen och njuter av det fina minnet.. Allt gick så himla bra och jag är så stolt att jag klarade det så bra.

creamcake

Mat är kärlek

RSS 2.0